Som att vänta regn
(Peter LeMarc -87)

Allt jag kan ge är mitt hjärta, utan nån taggtråd runtom
Allt annat jag har är förfalskat, det kanske var äkta en gång
Ibland vill jag bara ta min hatt, och gå, gå, gå
Men jag har ingen väg att följa, inget att få
Jag blir full i kvarter där dom kallar mej, en objuden gäst
Det är som om jag jämt sviker, ja, dom jag älskar mest

Som att vänta regn, någon dag så faller det
som att vänta regn, och när det faller, faller det på mej
Det faller på mej, faller på mej, det faller på mej

Några har knogjärn och vässad kniv, dom tar, mina skor
Andra är leende vänner, dom skäl, min vision
Jag är inte den dom behöver för sina hjärtlösa spel
För jag spelar med livet som insats, och jag går aldrig fel

Som att vänta regn, någon dag så faller det
Som att vänta regn, när det faller, faller det på mej

Som att vänta regn, någon dag så faller det
som att vänta regn, när det faller, faller det på mej
Vänta regn, någon dag så faller det
Som att väntra regn, när det faller, faller det på mej