När vi gick i solen
(Nio broars väg -97)

Min älskling ville veta
Vad jag gjort och var jag vart
Jag sa: ”Jag har burit din andedräkt över gatorna inatt
Genom trädgårdar som bränts av frost
I en karg och enslig trakt
Jag såg ett nyckelhål på himmelen där en skugga gick på vakt
Jag ville klättra upp på klockors klang
Men föll djupt ner i en brunn
Gud, jag hade glömt hur rädsla smakar i min mun

När vi gick i solen
Var det som vi alltid varit där
När vi gick i solen
Glömde vi vad detta livet är
Snart går vi i solen, jag svär”

Min älskling ville veta om jag nånsin haft en dröm
Som jag inte kan förklara, som finns kvar i hjärtat, gömd
Jag svarade: ”Det var en natt när vi låg nakna på en pråm
Jag hoppades att drömmen skulle ta oss härifrån

När vi gick i solen
Trodde vi vi alltid varit där
När vi gick i solen
Glömde vi hur livet ändå är
Snart går vi i solen
Jag svär”

Jag frågade min älskling: "Kan du säga hur man gör?
Kan du lära mej att blunda så att ingen köld berör?”
Hon sa:”Kom dansa tills vi bleknar
Tills vi inte märker nåt
Tills vi inte nuddar golvet
Håll mej hårt, har du förstått?

När vi gick i solen
Och lät oss bländas dess ljus
När vi gick i solen
Var detta livet som ett rus
Snart går vi i solen
Jag och du”