Havet, vågorna och vinden
(Kärlek i Tystnadens Tid -07)

Jag sa:
”Säg det till mej långsamt
Så att jag kan förstå
Vi borde vara skyddade
Och lyckliga som få
Vi ville leva det här livet
Inte vinna ett krig
Så vad är det för ett spökskepp
Vi driver kring uti?
...vi driver kring uti?”

Hon sa:
”Det var havet, vågorna och vinden
Som förde oss hit
Det är längtan, drömmarna och sorgen
Som håller oss vid liv”

Jag sa:
”Så det vid trodde var en glädje
Är i själva verket tröst
Som varje ord mist sin mening
Och varje sång sin röst
Och när vi ropar så förtvivlat
Det enda namn vi minns
Är det någon då som hör oss
Och som vet att vi finns?
...ja, som vet att vi finns?”

Hon sa:
”Det var havet, vågorna och vinden”...

Jag sa:
”Bara en krusning över ytan
Drog så ljudlöst förbi
Under en övermålad himmel
Öppet vatten och vi
Jag såg en avlägsen lanterna
Jag vet du såg den, du med
Det betyder nog nåt särskilt
Men jag vet inte vad det är
Nu är det nästan imorgon
Fast det känns som idag
Är tiden bara en fjäder
Och tystnaden ett svar?
...är tystnaden ett svar”

Hon sa:
”Det var havet, vågorna och vinden”...