Från ett fönsterlöst rum
(Det som håller oss vid liv -03)

Du som var säker på det mesta
Käftade emot natten
Du höll ditt huvud över ytan
Du kunde nästan gå på vatten
Nu har din stora vida värld
Krympt till ett rum
Ett rum som saknar utsikt
Det är ett fönsterlöst rum
Dina knogar är så vita
Ditt grepp om livet så hårt
Hjärtat slår med en knuten hand
Att bara andas är så svårt
Och du är rädd för att leva
Och lika rädd för att dö
Men mest rädd för att bli galen
Och sakta smälta bort som snö
Det som håller dej tillbaka
Bjöd du in med öppen famn
Du är din egen fångvakt
Fruktan stal ditt namn

Vägen ut leder inåt, min vän
Vägen ut leder inåt igen
Och detta måste få ett slut
Så kom följ mej vägen ut

Så här ligger du förstenad
Men det här är inte du
Det är din rädsla som har snärjt dej
Och haft dej inlåst så länge nu
Men nånstans långt inom dej
Finns en känsla du glömt bort
Som en trygg inre glädje
En tro av en sällsam sort
En frihet i ditt inre
Där du är den du vill vara
Där finns allt det som du saknat
Där finns lugnet du vill ha
Och du vet ju var du är nu
Men inte vart du ska härnäst
Du måste gå rätt genom elden
Där det smärtar som allra mest

Vägen ut leder inåt igen...

Du förtjänar att vara lycklig
Du har rätt att ha en dröm
Du förtjänar känna lust igen
Och ta dej ut ur detta rum
Blunda för alla andra
Låt dom se dej falla ner
Dom är säkert lika rädda
Fast dom inte tror nån ser
Så möt mej på din tröskel
Och våga titta ner
Det du ser som en bottenlös avgrund
Är en liten springa, inget mer
Så kom och räck mej handen
Släpp ditt krampaktiga tag
Kom och kasta dej helt handlöst
Och fall fritt ett litet slag

Vägen ut leder inåt, min vän
Vägen ut leder inåt igen
Och det är bara ditt beslut
Så kom följ mej vägen ut