Du och jag mot världen
(Nio broars väg -97)

Pojken och flickan på Drottningtorget
Se, dom kysser varann
Dom blundar för bussar som kör förbi som bara älskande kan
Och din syster sa: ”Det där går aldrig bra”
Och vi två tog ett tåg från en stukande stad
Där satt vi hand i hand
Tätt tryckta mot varann
Vi märkte inte ens hur septemberskogen brann
Fick inga löften med oss på färden

Det var du och jag mot världen
Så var då, så är det nu
Du och jag mot världen
Alltid jag och du

Som fångade fåglar i två rum och kök på fyrtio kvadrat
Bland blöjor och barnskrik, Lego och intrampad Sempermat
Vi hade ingen plan
Ingen given manual
Fick aldrig något arv, inget startkapital
Vi kunde skilts åt där och då
Men gjorde än en gång ett val
Vi älskade, vi slogs
Men hade mod att stanna kvar
Fick inget gratis på den här färden

Det var du och jag mot världen...

Låt ingen trycka ner dej
Låt ingen jävel komma åt dej
Ge mej din packning och jag bär den
För det är du och jag mot världen

Vi två, vi hör inte hemma någonstans
Här är vi kind mot kind ännu i denna livslånga dans
Och trots att jag har kysst var millimeter av din hud
Är det som första gången jag rör vid dej nu
Så när vi fortsätter på färden

Är det du och jag mot världen
Idag och alla andra dar
Du och jag mot världen
Ja, vi är ännu kvar