Där blått möter blått
(Det som håller oss vid liv -03)

Å, november är så skitig
Så blek och förbannat matt
Och natten var november
Kalenderns längsta natt
Bland travar med kartonger
Låg vi en bit från varann
På golvet som fallna höstlöv
Medan TVn stod och brann
Vi pratade om regnet
Fast egentligen inte alls
Du sa: "Minns du när musiken var
En frälsning och inte bara falsk?
Hank Williams var en stor poet
Med toner på sin vita kavaj
Han sjöng det säkert bättre än jag:
I'm so lonesome I could cry”
Jag sa: "Dom döda är ändå döda
Lev för dom som är kvar
Det finns en enda väg ut härifrån
Och det valet är allt du har"

Så sågs vi här igen
Trots alla år som gått
Alltid här, min vän
Där blått möter blått

Med handen hårt om flaskan
Sa du: "Ge mej min medicin
Ge mej mina vapen
Eller öppna en till flaska vin
När slutade vi göra motstånd
När la vi oss ner på rygg
När började vi tro på lögnen
Att himlen redan är byggd
Jag orkar inte vänta längre
Stockholm blir aldrig mitt hem
Alla åker till New York
Varför inte till Jerusalem?
Vi borde skaffat det där huset
På nån bortglömd grekisk ö
Vita väggar, blåa fönster
Där man kan leva och sen dö
Och bara prata med delfiner
Det sägs att dom kan förstå
En ö som inte finns utsatt
På en karta eller så"

Så var vi här igen
Trots alla år som gått
Alltid här, min vän
Där blått möter blått

Det var morgon när jag vaknade
Jag låg och njöt av min osynlighet
Mitt hjärta slog av gammal vana
Som en galning som ingenting vet

Vi möts nog här igen
Trots alla år som gått
Alltid här, min vän
Där blått möter blått