Ända till september
(Det finns inget bättre -92)

Kanalen skiftar grön och svart
Från andra sidan hör ni stans midnattsbrus
Bara blått ljus från båtarna
Ingen ser när du smyger din hand in under hennes blus
Ni kan sitta där i timmar och låtsasåka fartygen långt bort
Se, här kommer Timber-Line från fjärran hamnar där ni aldrig nånsin gått
Hon är född på en fredag, men hon säger att hon är ett söndagsbarn
En brådmogen frukt, färgad av frosten som biter den här stan

Och du vet att hon är hos dej
Och du räknar ditt hjärtas slag
Och du får hennes glaspärlekyss
Och den gör dej så hopplöst svag
Och du lovar henne allt, du aldrig kan hålla
Och du älskar henne ända till september

På söndagen går ni långt, långt bort och längre bort dit gatstenen tar slut
Ni hör klockorna från kyrkan
Luften kall och snön som ligger djup
In genom gallergrinden till den igenvuxna kyrkogården
Din pappa sover under stenarna
Han kommer aldrig nånsin levande därifrån
Ni går som två akrobater från en cirkus, trettio meter ovan jord
Som solkatter i fönstret
Ni två behöver inga ord

Och du vet att hon är hos dej...

Och du vet att du ska sitta där
Ensam på kanaltorget
Och vänta på att din båt ska gå
Inget kommer att binda dej
Inget i din lilla stad
Ingeting håller dej kvar då
För du vet du måste härifrån
Du suddas ut bit för bit
Du tar avsked till allt som var
Men det är säkert många, många, många månader dit

Gula rosor på tapeterna
När ni står i hennes kök och tittar ut
På den öde Varvsgatan
Apelsinhimlen ovanför tar aldrig slut
Det är nånting i hennes blick som alltid lämnar dej stum
Hon har sitt Monalisaleende
Men hon känner inte dej och ditt mysterium
Hon har aldrig skänkt dej saker
Inga foton, ingen vänskapsring
Men om bara minnet av hennes ögon finns kvar saknar du ingenting

Och du vet att hon är hos dej...

Du älskar henne ända till september