Alldeles söder om Ingenstans
(Kärlek i Tystnadens Tid -07)

Jag sitter i ett väntrum
Har en avtalad tid
Jag har gjort vad jag har kunnat
Dan är över och förbi
Jag ska inte stanna
Bara på genomresa, jag
Bland minnen och förvillelser
Och jag vet inte vad
Jag kom till den här världen
Som en klen och liten en
Jag var ett mycket ensamt barn
Men blev ensammare sen

Alldeles söder om ingenstans
Alldeles söder om ingenstans
Ligger en nejd jag inte visste fanns
Alldeles söder om ingenstans

Jag minns en gång när solen sken
Så det inte fanns en sky
Du och jag gick tätt ihop
Med uppfällt paraply
Du sa du älskar havet
Fast du aldrig sett dess slut
Och aldrig sett dess botten
Ändå längtade du ditut
Nån gång efter midnatt
Blev jag din bäste vän
Och jag var aldrig säkrare än så
Nån gång igen

Nu är jag
Alldeles söder om ingenstans...

Det är samma regn som faller
Kallt och hårt och rappt
Samma regn som håller mej
Vaken varje natt
Det spelar ingen roll just nu
Vad du säger, vad du gör
Såna som jag skrämmer mej
Jag vet inte varför
Så jag sitter i ett väntrum
I nån sorts nattkvarter
Jag sitter här och väntar
Fast solen har gått ner

Alldeles söder om ingenstans...